Outhärdligt, otäckt, ojämnt

Margaux Fragosos Tiger, tiger är svår läsning. Författaren berättar om ett förhållande hon hade med en man som hette Peter. De var själsfränder, lekkamrater och älskare. Relationen inleddes när hon var sju år och han femtioett. Den varade i femton år, tills han tog livet av sig. Bitvis är det djupt obehagligt, framför allt intrycket av låsmekanism: hur de glider på plats i varandras liv med exakt den passform som behövs. Han, redan erfaren barnförförare, och hon med sin fullkomliga brist på erfarenhet av trygghet och tillgivenhet. Att höra hans argument för vad han tycker att hon ska utföra, i kärlekens namn, att se kärleksbegreppet urholkas och perverteras, är nästan outhärdligt.

Men detta är inte enbart ett offers vittnesmål, utan också ett stycke litteratur.
Fragoso kallar boken för en memoar och det finns en svävning mellan fakta och fiktion som lätt glider över i det jag gör här. Bedriver kritik. Fragoso fick offra sin uppväxt, men det är inte halten i hennes livserfarenhet som ska bedömas – utan den litterära gestaltningen. De febriga avsnitten om besattheten är otäckt bra. Peter bjuder in henne i en fantasivärld som existerar enkom för dem, ett eget rike med egen valuta. Den stavas tårar och presenter, aldrig sinande trohetsförklaringar. Tillvaron med honom, skriver hon, var som en drog.
Här finns också en kraftig pendling som inte bara beror på att porträttet av Peter växlar mellan det monstruösa och det tragiska. Fragoso skriver ojämnt. När det obearbetade slår igenom den litterära ytan, blir det otäckt av en helt annan anledning. När jag tänker på att detta var en del av hennes masterprogram i ”creative writing”, att hon var omgiven av rådgivare och lärare, blir jag beklämd.

MARIE PETERSON

Tiger, tiger, Margaux Fragoso, Norsedts
Översättning: Manni Kössler