Rapport från en utgrävning
Vi vet alltmer om våra förfäders liv. Sakta, men säkert, fylls kunskapsluckorna i en efter en. Men de akademiska rapporterna om olika arkeologiska utgrävningar blir ofta knappologiska och svårtydda för oss lekmän. Därför är det ett snilledrag av länsstyrelsen och Vägverket att låta historikern och vetenskapsjournalisten Maja Hagerman dokumentera den största utgrävningen någonsin i Sverige: den som föregick dragningen av den nya E4:an mellan Uppsala och Tierp.
Hagerman är – i ordets allra bästa bemärkelse – en folkbildare. Med smittande entusiasm har hon i böcker som Augustvinnande Spåren av kungens män och Det rena landet lyckats levandegöra vår historia och peka på dess betydelse för oss som lever i dag. Hon skriver om surmjölkskrukor och hällristningar så att det doftar människa om fynden. Historien kommer nära läsaren, man inser att man själv är en fortsättning i en lång kedja av mänskligt liv.
Som historiker är Maja Hagerman unik i det att hon noggrant dokumenterar fynd, men också vågar höja blicken och försöka sätta in dem i större sammanhang. I Försvunnen värld börjar hon med att studera fynden från Uppsalautgrävningen, vilka daterar sig från slutet av stenåldern (2000 f.Kr.) till yngre järnålder (500 e.Kr.). När författaren sedan en bit in i arbetet får tillgång till nya landhöjningskartor, ser hon plötsligt en berättelse ta form. En berättelse om hur levnadsvillkoren förändrades över tid i Uppsalatrakten och hur människor smidigt anpassade sig.
Hon gör upp med den djupt rotade, stereotypa bild av Sveriges historia som trummats in i generationer av skolungdomar. Den som säger att våra förfäder levde isolerade i Sverige och bara hade sporadisk kontakt med omvärlden fram till vikingatiden. I Försvunnen värld tonar en betydligt komplexare bild fram, där nya tekniska rön sprids till Sverige från kontinenten redan på stenåldern. Relativt snabbt tar svenskarna del av allt från landvinningar inom arkitektur och skeppsbygge till metallurgi. Från sydligare breddgrader – ja, kanske ända bortifrån Mesopotamien – sprids också religiösa riter och föreställningar.
Maja Hagermans redogörelse för Uppsalabornas liv från stenålder till järnålder är en välskriven, rolig och spännande bok om vår tidiga historia. Ett stycke ädelfolkbildning att glädja sig åt.
Yukiko Duke
Pingback: Ett värdigt avslut | SAUblogg