Breddar bilden av Palme och hans tid
Knappt har man klämt Kjell Östbergs digra Palmebiografi förrän ytterligare en levnadsteckning dyker upp, Henrik Berggrens Underbara dagar framför oss, 700 sidor fet. Skillnaden mellan dessa två består främst i att Berggren ytterligare breddar tidsbilden, atmosfären, rörelserna och attityderna under de olika decennierna.
Berggren har gjort ett imponerande forskningsarbete: här citeras inte blott avhandlingar, studier och utredningar utan även brev, kåserier, intervjuer och ledarstick, dagböcker och tal i aldrig sinande ström. Även de litterära referenserna är många. Och välvalda.
Han visar vilken enorm betydelse studietiden i USA hade för Palme. Där var han en okänd person; befriad från alla familjetraditioner kunde han söka sig fram mot sin övertygelse: diskutera, iakttaga och erfara, och där skapades hans ideal med individen i centrum medan samhällets roll bestod i att skapa största möjliga frihet (det vill säga möjligheter) för individen att forma sin framtid.
Någon marxist var Palme aldrig, å andra sidan var hans ”avhopp” från överklassen inte särskilt radikalt – möjligheterna till hans bana låg inbäddade i familjens liberala och frihetliga synsätt. Femtiotalet framstår i denna bok som ett oerhört intressant decennium, teknikvänligt, strängt klassuppdelat, optimistiskt, modernt och omodernt, men med fröerna till framtida ideologiska och sociala konflikter groende under ytan. Palme beskrivs som en blandning av ingenjör Planertz och Camus, en pragmatiker och realpolitiker med ideal.
Ingemar Unge
